Levnadsvanor hos sjöelefanter
Sjöelefanten tillbringar större delen av året ute till havs. Två gånger om året går den iland; en gång för att kalva och para sig, och en gång för att byta päls. Hos den nordliga arten infaller fortplantningsperioden under december - mars. På södra halvklotet är motsvarande period september - november. De vuxna tjurarna anländer till kalvningsplatserna först, och börjar omedelbart konkurrera om revir eller rang i den sociala hierarkin. De största och äldsta tjurarna dominerar på de bästa kalvningsstränderna och de yngre tjurarna hänvisas till perifera områden, antingen på stranden eller ute i vattnet. De flesta dispyter avgörs genom ljudliga dueller, men då och då eskaleras de till regelrätt strid.
De dräktiga korna anländer till stränderna efter det att reviren och hierarkierna har etablerats. Korna bildar täta kolonier under kalvningen. Födseln inträffar 6 – 7 dagar efter det kon anlänt till platsen. Brunsten kom mer 2 – 4 dagar senare. Ungarna dias i ungefär fyra veckor. Under denna korta tid ökar ungen 5 eller 6 gånger i vikt tack vare den enormt näringsrika modersmjölken. Korna tillbringar totalt ca 35 dagar uppe på land under denna period. Under denna tid fastar de. Parningen sker under de 3 – 5 sista dagarna av digivningsperioden, och försiggår på land. Ett fåtal mycket dominanta tjurar utför majoriteten av parningarna. Sjöelefanterna är bland de mest extrema polygamisterna man känner till bland djuren. Ibland kan mindre än fem procent av tjurarna monopolisera upp till 90 procent av honorna. De dominanta tjurarna kan hålla sin position i upp till tre år.
Korna återvänder till havet för att återigen börja äta efter den långa fastan, strax efter dem parat sig. Ungarna stannar kvar på land ytterligare 5 – 8 veckor medan de byter päls. De lämnar land när de är tre månader gamla, och detta sammanfaller i allmänhet med uppåtströmmar i kustvattnen och därmed ökad födotillgång.
Den nordliga sjöelefanten går upp på land ytterligare en gång, i april - juni, denna gång för att byta päls, som alla sälar gör en gång om året. Årsungarna är de första på land, sedan kommer honorna och de yngre hannarna, och sist kommer de vuxna hannarna.
Hannarna blir könsmogna i femårsåldern, men förhindras av äldre och starkare hannar att fortplanta sig förrän de är åtminstone åtta eller nio år gamla. Hannarna blir sällan mer än 14 år gamla. Honorna parar sig första gången redan när de är två år gamla och får sin första unge vid tre års ålder. Sedan får de i allmänhet en unge om året fram till sin död i 16 – 17års åldern. Ungdödligheten under den första tiden på fortplantningsplatsen är 12 – 15 procent. Den vanligaste dödsorsaken är att ungen krossas under en hanne i dennes framfart bland honorna eller vid hans kamp med andra hannar. Många ungar skiljs också från sina mödrar under den upphetsade brunsten.
Man vet föga om sjöelefanternas liv till havs. När de går i vattnet gör de det en och en, och det mesta tyder på att de lever var och en för sig. Födan utgörs främst av bläckfiskar, samt av olika större fiskar, t.ex. rockor, hajar och den på stora djup förekommande råttfisken.
Bortsett från människan är späckhuggare och vissa av de större hajarna sjöelefantens enda fiender.