Knubbsäl

Förekomst

Knubbsälen finns endast på norra halvklotet, där den är en av de mest spridda av alla säldjur. I nord-syd sträcker sig dess utbredning över 40 breddgrader såväl i Atlanten som i Stilla havet. Taxonomin hos denna art har nyligen reviderats, och man särskiljer nu fyra underarter: Phoca vitulina vitulina förekommer i östra Atlanten inklusive södra Östersjön, P. v. concolor i västra Atlanten, P. v. richardsi utefter Nordamerikas västkust samt slutligen P. v. stejnegeri som lever i västra delen av norra Stilla havet och möjligen på Aleuterna. Den "knubbsäl" som fortplantar sig på isen i östra och norra Stilla havet har givits artstatus, och har fått namnet largasäl (Phoca largha).

Knubbsälen utnyttjar en mängd olika typer av vatten, och har inte någon förkärlek för något speciellt underlag på de platser där den går upp på land. Antalet sälar vid de olika landningsplatserna är som störst under sommaren och minst under vintern. Man antar därför att knubbsälen under vintern lever mer eller mindre pelagiskt i havet.

Levnadsvanor

Knubbsälen föder en enda unge under våren eller sommaren. Man har observerat att födseln sker senare på året ju längre norrut man kommer. Vid svenska vatten sker födseln i juni eller början av juli. I mycket sydliga vatten, som t.ex. utanför södra Kalifornien, kan den ske redan i april. Vanligtvis sker födseln på land.

Den nyfödda ungen är synnerligen väl utvecklad och självständig. Avvänjning sker efter tre till sex veckor, varpå hårfällningen hos de vuxna djuren sker. Därefter börjar parningstiden. Under den tiden förekommer en mängd lekfulla beteenden hos könen. Parningen sker i vattnet. Den totala dräktighetstiden är 11 månader.

Vuxna knubbsälar är typiska fiskätare. Födan innefattar arter som sill, vitling, simpor och skrubbskädda, men även flundror och bläckfisk fångas liksom en mängd andra arter. Vid undersökningar utanför Tyskland och Holland visa de det sig att ungarna under de första veckorna huvudsakligen levde på sandräkor, förutom modersmjölken. Olika uppgifter föreligger huruvida knubbsälen är ett dagrovdjur eller huvudsakligen fiskar på natten. Knubbsälarna sover emellanåt också nere i vattnet. De står då upprätt en bit under ytan, och går automatiskt upp till ytan med några minuters mellanrum för att andas.

Jakt och naturliga fiender

Knubbsälen har aldrig haft något större kommersiellt värde. I viss mån har hudarna använts för beredning av läder, ibland för framställning av pälsar. Eskimåerna jagar emellanåt knubbsäl. Huden används till kläder, selar och kajaker, köttet blir föda, senor används till sytråd, benen till olika verktyg. På Island och vid de tyska kusterna har en viss jakt på knubbsäl förekommit för att ge råvara till en speciell typ av pälsar. I Alaska, och även på en del andra håll i världen, har knubbsälen jagats för att den ansetts skada fisket.

Isbjörnar, späckhuggare och hajar är naturliga fiender till knubbsälen; även örnar har rapporterats ta knubbsälsungar.

Knubbsälen i Sverige

I Östersjön harknubbsälen minskat mycket drastiskt under 1900-talet. Den stora reduktionen var en följd av intensiv jakt. Skottpengar har betalats till in i sen tid. Idag finns det endast några hundra knubbsälar i hela Östersjön.

Nu, när knubbsälen har blivit skyddad, har det dykt upp nya problem. Det finns tecken som tyder på, att giftbelastningen (främst av klorerade kolväten, t.ex. PCB) är så stor, att fortplantningen störs.

I Skagerack och Kattegatt uppges antalet knubbsälar till ca 3 000. Utmed svenska västkusten finns det livskraftiga grupper på flera ställen, bland annat vid Hallands Väderö och vid Måkläppen utanför Falsterbonäset.

Kommentarer

Skriv en kommentar