Levnadsvanor bland valrossar

I sin bok Djurens liv, publicerad under senaredelen av förra seklet, skriver A.E. Brehm följande:

"Såvitt vi vet så lever valrossen ett monotont och enahanda liv; den skaffar sig den dagliga födan utan svårigheter eller faror, och med mindre an strängning ände flesta andra säldjur. Den bildar hjordar av varierande storlek, allt beroende på utformningen av den kust vid vilken den lever. De vuxna djuren lever i könssegregerade hjordar, hannarna för sig och honorna (tillsammans med sina ungar) för sig. Enligt rapporter från polarfarare kan ett enda isflak hysa så många som 20 valrossar. De bruna kropparna ligger sida vid sida, tätt tillsammans, huvudet är vridet åt ena sidan för betarnas skull, eller vilar över någon av kamraterna. Valrossarna tillbringar den största delen av sina liv på detta sätt, för att komma från den uttråkning som skapas av vågornas eviga skvalpande mot isen, eller det obehag som solexponeringen utgör. Sjömän upptäcker ofta en hjord valrossar vilande på ett isflak som driver med vattnet, utan att djuren tar minsta notis om färdriktningen. Bland en grupp sovande valrossar finns det alltid en vakt som håller sig vaken. Vid minsta tecken på fara väcker han sina kamrater med ett öronbedövande vrål. Det finns dock också rapporter om att vaktposten väcker sina kamrater med en lätt puff med betarna. I områden där valrossen inte har erfarenhet, eller kännedom om, människan, väcker ett annalkande skepp inget som helst intresse hos vaktposten, eller hos något av de andra djuren heller, för den delen. De arma djuren skräms inte heller av ljuden av eldvapen, eftersom de är vana vid de dån isen ständigt ger ifrån sig under sina rörelser. Det kan nog hända att valrossarna inte reagerar ens när skotten riktas mot hjorden, men personligen har jag svårt att sätta tilltro till historier om att även sårade valrossar endast ser sig förvånat omkring och sedan lägger sig ned igen som om ingenting har hänt. Det förefaller helt klart att dessa djur är mycket ovilliga att flytta på sig när de ligger och sover på isen eller stränderna, och att de kan ligga helt stilla på samma plats i dagar och t.o.m. veckor detsamma gäller även andra säldjur; men nästan alla valfångare, säljägare och andra sjömän, som seglat i dessa vatten, är överens om att valrossen möter faran med stort mod och sinnesnärvaro."