Storsäl
Storsälen (Erignathus barbatus) har en cirkumpolär utbredning i Arktis. Den behåller året runt kontakt med isfronten, och uppehåller sig huvudsakligen i grunda vatten. Man har beräknat att det finns ungefär 300 000 storsälar totalt.
Beskrivning
Storsälen är den största av de arktiska öronlösa sälarna. Hannarna kan bli uppemot tre meter långa och väga 600 – 700 kg. Honorna är betydligt mindre. Färgen är tämligen homogent gråblå eller grågul med ljusare under sida. Sitt engelska och latinska namn (skäggsäl) har den fått på grund av de kraftigt utvecklade sinushåren ("morrhåren") som bildar en tät "mustasch".
Levnadsvanor
Storsälen är i huvudsak solitär, och stora ansamlingar har aldrig observerats. Dess födovanor liknar valrossens; bottenlevande skaldjur är en viktig födoresurs, men även fiskar, som t.ex. polartorsken. Sälens känsliga "morrhår" hjälper den att lokalisera små djur på botten.
Parningssystemet är promiskuöst, d.v.s. banden mellan könen är synnerligen kortvariga. Hannarna är mycket ljudliga under parningssäsongen. Ungarna föds på isen, och är avvanda redan efter 12 – 18 dagar. Parningen äger rum medan honan fortfarande ger di.
Storsälens viktigaste fiender är isbjörn, späckhuggare, valross och människan. Dess kött är en viktig födokälla för eskimåerna och deras hundar. Storsälens skinn används till kläder, stövlar, hundselar, fiskelinor och till beklädnad av kajakerna.