Krabbätarsäl

Har även kallats för krabbsäl.

Den talrikaste av de antarktiska sälarna, och den med den största utbredningen, är krabbätarsälen (Lobodon carcinophagus). Den bebor i första hand de stora packisområdena runt Antarktis, men finns också vid Nya Zeelands kuster, vid Tasmanien, Australiens sydkust och på den atlantiska sidan av Eldslandet. Man har beräknat att det finns 14 till 15 miljoner individer av denna art. Dess huvudsakliga föda är inte, som namnet tycks antyda, krabbor, utan krill eller den lilla lyskräftan. Denna förekommer i enorma stim, och krabbätarsälen silar dem ungefär som en bardval. För detta ändamål har den på varje kindtand ett antal extra spetsar som ger hela kindtandsraden ett kamliknande utseende. Dessa tänder fyller samma funktion som bardvalarnas barder.

Kroppen hos denna säl är lång och slank, och täckt med en päls som växlar färg efter den årliga pälsfällningen. Omedelbart efter pälsfällningen är pälsen brungrå längs ryggen och silvergrå på buken. Sedan bleknar den efter hand och blir gräddvit.

Krabbätarsälen är inte migratorisk (flyttande), men den följer packisranden i dess rörelser mellan sommar och vinter. Föga är känt om fortplantningen. Ungarna föds troligen i oktober, som ju motsvarar våren på vår sida av jordklotet. Parningen inträffar en kort tid efter detta, och dräktighetstiden är ungefär 9 månader. Honan kommer i brunst efter det att ungen avvänts vid 4 – 5 veckors ålder. Troligen sker parningen uppe på isen, eftersom man observerat att hannarna söker hålla honorna från iskanten.