Nordlig pälssäl
"Pribiloföarna upptäcktes av den ryske styrmannen och pälsjägaren Gerassim Pribylov, som under flera år planmässigt sökt efter de arktiska pälssälarnas fortplantningsplatser. Man hade nämligen observerat, att sälarna om våren vandrade mot norr och om höstarna mot söder. Efter ett par månaders kryssning sommaren 1786, hörde Pribylov genom tjock dimma äntligen tjutet av hundratusentals pälssälar, och så kunde storslakten börja. Hur många miljoner skinn som under tidernas lopp har tagits från Pribiloföarna kan inte exakt anges. Från upptäckten och fram till 1867, då Förenta Staterna köpte Alaska av Ryssland, anses dock 2,5 miljoner djur ha fått släppa livet till för att tjäna som pälsverk. Av det ursprungliga beståndet på mellan 3 och 5 miljoner djur återstod år 1911 endast 130 000. Först då träffades en internationell traktat, som först fredade pälssälen i ett antal år, och sedan reglerade jakten mycket noga."
Den nordliga pälssälen (Callorhinus ursinus) som lever i tempererade och subarktiska vatten i Stilla havet, är en av de talrikaste och kommersiellt viktigaste av alla de marina däggdjuren. Den har också en mycket vid utbredning. Huvudkolonierna finns på Pribiloföarna, som ligger mitt i Berings hav, några tiotal mil norr om Aleuterna. Där samlas numera ungefär 1,5 miljon pälssälar årligen för att fortplanta sig. Fortplantningsplatser finns också på Kommendörsöarna utanför Kamtjatkahalvön, samt på öar i Ochotska sjön. Där samlas 200 000 – 500 000 sälar årligen. Nyligen har man upptäckt smågrupper på Kurilerna, som före 1800-talets fruktansvärda slakt, var fortplantningsplatser för den nordliga pälssälen. En återkolonisering av denna ögrupp är således troligen på gång. Även ön San Miguel utanför södra Kalifornien har återkoloniserats. Denna grupp tillväxer förnärvarande mycket snabbt.
Den nordliga pälssälen är i hög grad pelagisk. Den tillbringar tio eller elva av årets månader ute till havs. Under sommaren samlas de på de traditionella fortplantningsplatserna för att föda och para sig. Under vintermånaderna migrerar Pribilofpopulationen söderut längs Nordamerikas västkust, så långt ned som till San Diego i Kalifornien.
Pälssälarna på den asiatiska sidan vandrar söderut ned till japanska vatten. Under vandringen simmar pälssälarna ensamma eller i små flockar på upp till tio djur.